Varje gång vi haft simskoleavslutning får vi alltid massa saft och gifflar över. Köper alltid flest kanelgifflar? men också ett paket vaniljgifflar. Vaniljgifflarna är ju de godaste! Dock öppnas aldrig vaniljgifflarna till barnen utan dem hamnar i badvakternas våld. Efter slagsmål om kvarblivna kanelgifflar hoppar dem sedan som galna på vaniljgifflarna. Har man tur får man en halv (Okej överdriver, men nästan... ;)).

 

MEN, senaste fredagen hade Henrik lyckats rädda 3 stycken till mig. Glömde förstås bort dem.... ensamma och rädda låg dem i skåpet, tills idag. Jag kokade ägg och var på jakt efter saltet (som inte alls stod där det brukar) när jag hittade dem. Jag hörde hur glada vaniljgifflarna blev av att bli hittade "WIIIE vi är räddade". 

"ÅÅåååh" kvittrade jag med ett förtjust skratt. Rycker åt mig bullarna och äter upp alla tre på en gång!

"MMMMM GOTT"  tills jag upptäcker att det var fruktansvärt dumt gjort. Återigen sitter jag med ont i magen tack vare mitt otämjda sötsug.