Jag satt i stolen som var bokad endast för mig. Min plats. Dem visade en film på tv om någon unge som hette Eskil och bodde i Norrland bla bla bla när jag råkar titta bort från Tv:n och rakt in i ögonen på en kille som precis rest sig upp. Blåögd, brunt kort/långt hår, lång, vit t-shirt och mörka jeansshorts. Snygg. JA! Han satt snett framför mig på andra sidan gången. Han tar inte bort blicken utan fortsätter att titta samtidigt som han går förbi mig. Jag tar tillslut bort blicken och undrar va tusan de där va. Fortsätter kolla på filmen men sitter fortfarande och tänker på det. Han verkar inte komma tillbaka. Tills jag ser att han än en gång reser sig för att gå iväg "aha missade visst totalt att han kom tillbaks". Åter igen stirrar han mig rakt in i ögonen medan han går förbi, jag slår åter igen bort blicken. När han kommer tillbaka vrider han huvudet och tittar på mig igen innan han sätter sig. Jag fortsätter att ägna mig åt filmen men ser att han vrider huvudet för att kika in mellan stolarna på mig. Ibland tittar jag upp och åter igen möts våra blickar. "vad är det här för spel egentligen" tänker jag medan jag sitter där och fantiserar. 

Detta håller på tills jag hör "då anländer vi till Nynäshamn om 30 minuter" och jag tänker jaha nu då! Ska han komma fram och säga hej innan vi ska av?! han sitter kvar... hon som sitter bredvid mig tar sina saker och går då det är tio minuter kvar av färden. Nu kanske... men han sitter kvar och fortsätter att snegla på mig emellanåt. Jag börjar bli nervös... tänk om han inte säger hej... eller tänk om han gör det?! vad ska jag säga?! Det börjar pirra i min mage, jag mår lite smått illa och får en puls på 150! Minutrarna tickar förbi tills jag ser honom ställa sig upp och ta sina saker. Hjälp! Nu händer det! Han tittar på mig och kliver förbi gubben som sitter bredvid honom och han.... går bara förbi mig. Jag blir lite besviken... jaha så var det med det. Sitter kvar ett tag till då jag vet att det alltid blir massa kö vid utgången. Packar ihop mina saker innan jag reser mig upp och går mot utgången.

Det är fortfarande kö. Jag råkar titta upp. Och där står han typ två meter ifrån mig. Han får syn på mig och kollar åter igen in i mina ögon. "suck... va är det här för trams" jag fegar ut och kollar bort. När det händer igen kan jag inte hålla mig för skratt och åter igen tittar jag bort. "Jag orkar inte! om han nu är så intresserad varför gör han ingenting? jag vet att jag också tittar men han är ju den som håller på mest, det var han som började" Dock vet jag inte om han tog illa upp att jag skrattade för sen vågar han inte eller aa vill inte titta bak något mer. Dörrarna öppnas och han går väldigt snabbt. Jag ser honom inte igen för än han är på andra sidan av där man hämtar sitt bagage... han tittar.. jag tittar... när jag väl kommer ut ur byggnaden står han i kö till en av flygbussarna. Jag ska till pendeltåget en bit bort. Jag går förbi honom, 30 cm ifrån. Jag tittar inte bak. Bara går förbi tills jag är några hundra meter bort... jag vrider på huvudet och ser att han tittar efter mig. Jag fortsätter gå sorgsen över att alla förväntningar eller fantasier som jag lyckats skapa bara "POFF" är borta. Att tanken på kärlek vid första ögonkastet kanske visst finns och att något spännande faktiskt händer ibland... dem sakerna är inte verklighet. 

Jag fortsätter att lunka mot tåget och lyssnar på ett pianostycke då någon helt plötsligt tar tag i min arm. Jag vänder mig och där står han. "Hej! säger han "Hej" säger jag. Jag tittar upp på honom då han plötsligt lutar sig fram och kysser mig. Vi ska gifta oss ikväll och ja... jag är ju gravid nu i 8: onde månaden (det går snabbt vettu), vi har ett stort vitt hus, jag jobbar som chef på ett stort eventföretag och han jobbar som säljare med en provision lika hög som mount Everest. Att man kan vara så lycklig. 

Som ni förstår slutar inte historien så här lyckligt... snarare så här: 

Jag fortsätter att lunka mot tåget och lyssnar på ett pianostycke. Jag vänder mig om och hoppas att det jag skrev innan ska hända... men det gör det inte. Jag sätter mig på pendeltåget mot Stockholm och åker hem.