Okej... jag läste smset idag och det var inte så farligt som jag trodde. Jag hade bara vart ärlig och det funkade inte men nu vet jag iallafall. Lite lättad är jag och det känns mycket bättre. Min bror backade som tur var aldrig ut bilen och efter några timmar med gleeterapi så är jag typ återställd!

 

För övrigt så har mamma tjatat på mig om att scanna in massa bilder som vi ska ha till mormors begravning. Så hela förmiddagen har jag suttit med bilderna medan mamma letat fram ännu fler... hon hittade inte så många dock men hon kom ner med ett fotoalbum som mormor hade gjort där det fanns bilder med från hela mammas liv (mamma var(är) värsta snyggisen). Jag blev lite nostalgisk och rörd eftersom jag verkligen kände igen mormors sätt att vara när hon skrev ooch uttryckte sig i boken. Hon var väldigt kreativ min mormor. De senaste minnena jag har av henne är när hon var som sjukast och låg i sin säng på vårdhemmet där det enda hon kunde göra var att andas, det fanns inget mer bara ett skal. Gången innan de satt hon i rullstol. Pratade inte, bara stirrade och rörde händerna. Hon förstod dock lite men kände inte igen mig, men hon tittade på mig. Jag tyckte hela situationen var så absurt, att en sjukdom som alzhimers kunde förstöra en människa så mycket. Jag började gråta... det gjorde mormor också. Senare satte jag mig och pratade med henne, tog hennes hand och berättade om allt vi brukade göra tillsammans. "mins du mig mormor? vi brukade alltid göra pärlarmband, sy kläder åt mina nallar, måla och spela kort... jag saknar det, minns du? Varpå hon faktiskt nickade och höll hårdare om min hand. Det var den sista "riktiga" kontakten jag hade med min mormor innan hon gick bort. Men nu när jag hade boken i knät och bläddrade igenom sidorna kom hon till liv igen och jag mindes ALLT. Hennes glada, positiva humör, hur påhittig hon var och hur mysigt det var att umgås med henne ute i enhörna. Hennes röda/orangea krulligahår och henens ständigt blåmålade ögon (hon älskade blå ögonskugga). Hon hade en speciell doft också. Tänk vad livet kan ändras pga en hemsk sjukdom. 

 

Kommer för alltid minnas henne med den värme hon spred och hennes älskade pärlhalsband. Jag kan titta på hennes tavlor hon målat och minnas henne. Hon är min bästaste mormor. Hade bara en. Men som jag sa... hon var bäst.